.

Om snöklumpen i hjärtat bara kunde få smälta av lite värme för en gångs skull.
Är less på att frysa nu ju.

Vad är verklighet och vad är inte? Är verkligheten större än man tror? Är det möjligt att vår lilla men ändå stora värld bär på mer än endast det vi ser? Mer än det materiella. Att flera dimensioner än dem vi är vana vid finns kanske inte är en sådan dum idé, trots allt. Då kanske lilla jag, som ensam sitter med en kopp te i handen i väntan på juletid, inte behöver känna mig lika ensam som jag materiellt sett är.

Ljus är mer än bara ljus har jag lärt mig. Ljus är värme. Och någonstans i min kalla och frusna kropp, så här i december, tänds nu det där ljuset. Som i en snölykta. Som de andra dimensionerna besöker oss då och då och tittar till hur vi har det ibland för att se att vi mår bra, så värmer ljuset en stund. Sedan slocknar det. Och när man behöver värmen återigen, är det bara att ta fram tändstickorna och tända igen, så bedövas kylan snart.

it hits me: Soon you're gone and I'm here all alone, left with only myself and the darkness...

Snö nu. Knarr knarr under vinterkängorna när man går hem från skolan. I mörker och vintertid. Men det lyser ljust från alla vackra husen och de höga gatlyktorna på vägen. Jag längtar till när ljuset kommer från stjärnor och ljusstakar.

Kom hem, kröp ner i mjukiskläder och drack varm choklad och åt tunnbröd. Min mysiga Alice kom såklart också och kröp upp i knät för att gosa. Hon är så sällskapssjuk min kisse. Men det är mysigt.

Nu har jag sovit en stund och ska börja med plugget. Mänskliga rättigheter i Kina. Hoppa det går vägen. Alice ligger sovandes här bredvid och peppar mig. Not. Men sover gör hon.

Min finafina kisse

Kanske blir pojken ikväll också. Får se. Men börjar ju trots allt 12 imorn ändå. Sämre kan ju livet va.