.

Förstod nu att du verkligen behöver mig. Att jag betyder mer än jag själv tror. Men varför säger du inget? Varför låter du mig inte komma in? På riktigt. Jag saknar dig så fort du inte är här.. Men jag har svårt att säga det till dig, för du låser inte upp åt mig. Du låser in dig och jag står utanför och bankar ljudlöst. Du kanske inte hör mig?  Förlåt...

Du vet att jag älskar dig.

för ord som inte längre är sagda
för ögon som slutat titta
för minnen som aldrig kommer åter

Klockan var halv 6. Jag kröp tätt intill dig och lyssnade till dina djupa andetag. I sömnen tog du mig i din famn. Jag andades in din doft och kysste din hals. Du vaknade inte. Du rös bara till och någonting fick mig att tänka att du kanske ändå var lycklig. Lycklig här med mig. Du sov och dina andetag var tunga. Jag låg med huvudet på din bröstkorg och hörde tyst tyst hur ditt hjärta slog. Du luktade så gott. Jag strök dig över håret och kramade om din hand lätt. I sömnen kramade du tillbaks. Jag var lycklig.

Men så ringde klockan. (en halvtimme går alldeles för fort..)

Du tittade nyvaket på mig och log. Gav mig en puss. Och somnade om.
Jag steg upp. Gjorde allt man gör en såndär tråkig måndagmorgon. Helst av allt ville jag bara ligga kvar i värmen hos dig. Men skola väntade. När jag var klar och frukost väntade på matbordet väckte jag dig med kyssar. Tillslut vaknade du och vi låg i varandras armar ett tag. Sen steg vi upp, åt frukost tillsammans, åkte buss tillsammans. Jag tog tunnelbanan och du försvann hemåt i en långsam sömndrucken gång. Kanske gick du i sömnen.

Det gjorde ont att lämna dig.
I skolan fanns bara du i mina tankar.

Nu är det ett tag kvar tills vi ses nästa gång. Då vi vaknar tillsammans.
Du och jag.

Du är som sötast på morgonen. :$ ..Sömnig och rufsig i håret.

En måndagmorgon är något jag hatar.
Men när jag vaknar med dig kan jag tackla den lättare.
Du får mig att orka.

Jag älskar att vakna med dig.

jag älskar dig.

Jag undrar vad som hade hänt om jag inte valde dig. Om han hade vart du istället. Om vi ens hade känt varandra då. Om jag hade vart lyckligare. Om jag hade haft en starkare livsglädje och styrka. En annan syn på vardagen? Om jag hade mått bättre?

Löven har nu fallit.
Det är kallt. Rysligt kallt.
Min näsa är täppt och då och då nyser jag.

Men Pontus värmer. Alltid baby.

Imorn ska jag på långpromme med Theodor och Johan för vårat Samhällsprojekt. Blir mössa, halsduk och vantar på! Nu ska jag plugga lite, sen dricka upp julmusten och sen sova.

nattpuss ♥

Ville bara säga att jag har såna otroliga föräldrar. Jag älskar er mest av allt. Och dig bror.
Vad vore jag utan er?