.

Klockan var halv 6. Jag kröp tätt intill dig och lyssnade till dina djupa andetag. I sömnen tog du mig i din famn. Jag andades in din doft och kysste din hals. Du vaknade inte. Du rös bara till och någonting fick mig att tänka att du kanske ändå var lycklig. Lycklig här med mig. Du sov och dina andetag var tunga. Jag låg med huvudet på din bröstkorg och hörde tyst tyst hur ditt hjärta slog. Du luktade så gott. Jag strök dig över håret och kramade om din hand lätt. I sömnen kramade du tillbaks. Jag var lycklig.

Men så ringde klockan. (en halvtimme går alldeles för fort..)

Du tittade nyvaket på mig och log. Gav mig en puss. Och somnade om.
Jag steg upp. Gjorde allt man gör en såndär tråkig måndagmorgon. Helst av allt ville jag bara ligga kvar i värmen hos dig. Men skola väntade. När jag var klar och frukost väntade på matbordet väckte jag dig med kyssar. Tillslut vaknade du och vi låg i varandras armar ett tag. Sen steg vi upp, åt frukost tillsammans, åkte buss tillsammans. Jag tog tunnelbanan och du försvann hemåt i en långsam sömndrucken gång. Kanske gick du i sömnen.

Det gjorde ont att lämna dig.
I skolan fanns bara du i mina tankar.

Nu är det ett tag kvar tills vi ses nästa gång. Då vi vaknar tillsammans.
Du och jag.

Du är som sötast på morgonen. :$ ..Sömnig och rufsig i håret.

En måndagmorgon är något jag hatar.
Men när jag vaknar med dig kan jag tackla den lättare.
Du får mig att orka.

Jag älskar att vakna med dig.