.

Haft ett underbart lov med släkt, vänner, familj och pojkvän. Kunde inte bli bättre. Dock brände den italienska solen sönder mitt ansikte en dag men så kan det gååå. Åkt massa massa skidor i nypistade fina backar, i offpisten och bland träd och granar i både Italien och Frankrike. Grymt va ordet!

Nu är jag hemma, skolan är igång igen och det mesta är som vanligt. Segt, men utlandsvärmen (jae, det var trots allt varm sol på Alpernas vackra topppar) och det härliga umgänget som hängde med har fått mig att tänka i nya banor.

Ibland kan jag ta saker för givet har jag tänkt på, och ibland låter jag andra ta över mitt "här-och-nu". Då glömmer mig själv och sätter andra framför mig själv alldeles för ofta. Det är inte bra och jag har börjat tänka mer på det nu. Jag tänker inte vara andra till lags hela tiden mer. Då tappar jag mig själv och det vill jag inte. Så fokus kommer från och med nu hamna på mig och mitt liv. Jag måste låta mig få tänka mer på mig själv. För ibland måste man faktiskt vända ansiktet mot solen så att man slipper se skuggorna. Låta solskenet lysa, på bara en själv.

Okej, kanske lite för mycket obegripligt surr. Men var tvungen att skriva av mig i alla fall.
Nu har jag inte mycket mer att säga än att jag har halvdag imorn och det måste jag göra tummen upp för!

Men usch så mycket text det blev.. Creds till dom som orkat läsa. :)

puss och heeej