.

Jag måste i alla fall säga att ni är underbara inifrån och ut och att det ni lämnar efter er är en enorm saknad och kärlek. Jag har aldrig förstått helt och hållet hur det är att vara på gränsen till livet och döden. Förlåt att jag aldrig förstod, jag var så liten. Men ni kommer alltid saknas i mitt hjärta. Farfar, Marie-Louise, minnena från er kommer alltid bo kvar inuti mig. Jag lovar er det.

Sen vill jag  tacka dig Anna, som jag läst om nu i slutskedet av ditt liv. Tack för en sådan otrolig inblick i ditt liv och tack för ditt skrivande. Min medkänsla för dig är enorm. En tanke åt Violas mamma Veronika finns också. Det är ofattbart synd att ni tvingas lämna livet så tidigt och lämna allt som ni så kärt vill hålla kvar vid er sida.

Grät floder av tårar när jag läste det sista inlägget från Anna i hennes blogg. Det gav mig inblick i hur folk med cancer faktiskt har det. Något jag borde vetat om redan när mina egna släktingar hade det och försvann ifrån oss. Förlåt för att jag aldrig riktigt förstod. Nu gör jag det och aldrig mer ska jag ta livet för givet. Varenda stund av lycka tänker jag ta vara på från och med nu. Jag har nu förstått hur det kändes för er och fått känna likadant bland alla dessa tårar. Jag citerar Anna: "Morgonen är ett oskrivet blad för alla."

Vila i frid älskade människor. Tack för er tid i livet här med oss.

Två vackra låtar med MJ, också otroligt saknad även han.

♥