Livet är en resa

Åker snaaart. Lycklig inombords. Men ledsen över att behöva lämna digdigdig. Vi kan ju inte ens pussas nu ju med din spruckna ihopsydda läpp. Men ska bli så oerhört skönt att få komma iväg till solen igen. Jag har längtat så in i fasiken. Jag vill inte ha mörker, ensamhet och depp. För jag vet att det är så det kommer bli sen. Vill inte. men lever lycklig för stunden nu i alla fall. Njuter en smula och smuttar på kvällstet som ryker ur tekoppen. Pussar på min katt och glädjer mig att när jag sjungit kör, lämnat tillbaks en bok och haft mitt tal imorn så är jag fri från allt som har med plugg att göra. Då väntar bara mys med pojken min och dagen därefter är det kort skola och sen åker jag. Flyger iväg. Som moln. Fast snabbare. Mot solen igen. Jag ska få se solen. En. Gång. Till.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0